﻿Der ſtod han framför henne likſom an=
nars, den högreſte, mognade, äldre, mannen
med de milda, allwarliga, wänliga dragen
och räckte henne handen. Inom henne käm=
pade ſå många frågande, ſorgliga tankar,
att hon djupt forſkande ſkådade honom in i
ögonen. Han undwek i dag hennes blick
och wände ſig haſtigt till modern: hon ſåg
det tydligt. Hade werkligen något förefallit
emellan honom och fadern i går? Och hade
hon någon del deri?